ELIPOLE – ELISTONE.LOVE LILISFÄLT

ELIPOLE – ELISTONE.LOVE LILISFÄLT För länge, länge sedan, när bilder fortfarande togs med stora kameror med slutare och sedan framkallades i stora tunnor med silversalter bodde en liten flicka som hette Lilibeth. Hon hade rött hår och gillade att stampa med fötterna. Hon var väldigt busig.

En dag blev hon svårt sjuk och var tvungen att tillbringa en lång tid i ett enormt, smutsigt sjukhus som verkligen behövdes renoveras. Allting på sjukhuset var trasigt. Färgen på väggarna hade börjat att lossna. Hissarna skälvde och gnisslade. Den magra glasögonprydda lilla flickan hade ingen att leka och skoja med men eftersom hon inte var rädd för något brukade hon krypa ut från hennes sjukhusrum om nätterna. Hon gillade att gå omkring i de mörka korridorerna och drömma om allt hon skulle reparera om hon bara hade några verktyg. Om hon fick bestämma skulle hon dra åt alla skruvar, fästa tillbaka alla kakelplattor som hade ramlat från väggarna och måla om alla väggar. Åren gick och Lilibeth hade blivit en vacker ung flicka. Läkarna hade lyckats göra henne friskare och hon fick lov att åka hem och börja skolan igen.

Hon hade nu blivit en smart och väluppfostrad ung dam. Hon ville ta igen all den tid hon förlorat – hon var en flitig elev och efter skolan gjorde hon en väska av ett par gamla manchesterbyxor. Det var en väldigt stilig väska med flera olika fickor och en speciell plats för hennes portmonnä. Lilibeth, eller vi borde nog snarare kalla henne Lili (och hon hade redan blivit en ganska stor flicka) var också intresserad av fotografi. Hon skrev in sig i en skola där de lär ut hur en kamera monteras ihop, hur man får alla knappar och spakar precis rätt så att ett fotografi får precis rätt fokus och ljus och hur man framkallar bilderna i olika sorters tunnor i ett ställe som kallas mörkrum. Under lektionerna där hon lärde sig om alla dessa mystiska saker mötte hon en pojke som hette Chris. Chris log alltid och brukade bära en ryggsäck med en karta. Chris drömde om att åka ut i världen. Från och med den dagen åkte Lili och Chris överallt tillsammans. Lili gjorde en kamerarem till Chris på sin symaskin. De började utforska gamla nedlagda fabriker, klänga sig upp på slagghögar och klättra upp på toppen på väldigt höga fabriksskorstenar. Vid ett tillfälle, och ingen vet riktigt exakt när, förälskade de sig i varandra och beslutade sig för att gifta sig även om de inte ens kunde ha råd med en bröllopsmottagning. Lili sydde själv sin brudklänning och deras vänner hjälpte till att organisera bröllopet.

Lili gick aldrig någonstans utan sin väska där hon hade olika sorters skatter som ofta kom väl till pass. När de till exempel var på väg till sitt bröllop föll ena blinkersen av och då trollade Lili omedelbart fram fem skruvar och en skruvmejsel från en ficka i sin väska och monterade tillbaka den. Lilis väska var alltid ren och prydlig. Det var aldrig något skräp i den men väl sju tuggummin som man kunde använda att sätta tillbaka kakelplattor med eller bjuda vänner på. Därinne fanns också fyra skrivredskap – en reservoarpenna, en kulspetspenna, en tuschpenna och blyertspennan de använde för att signera sitt vigselbevis med. Man kunde också i nödfall hitta ett sju meter långt snöre där. De var mycket lyckliga och flyttade ofta från hus till hus.

Så fort något intressant hände ute i världen brukade Chris utforska sin karta och sen reste de dit omedelbart för att undersöka läget. De tog bilder eller gjorde filmer och sen skickade de allt material de hade samlat på sig till tidningar och TV-stationer. Chris lärde sig till och med att flyga flygplan så att de kunde ta sig till ställen där spännande saker hände ännu snabbare. Under deras resor träffade de på många intressanta människor som de alltid bjöd hem till sig. De gillade också att sova i tält och sitta runt en lägereld med en gitarr och sjunga sånger.

Lili var alltid redo för det oväntade. I den andra fickan i hennes väska förvarade hon en ficklampa, ett 9V-batteri, ett sykit (ifall Chris ryggsäck gick sönder), stretch tejp, tre gem, fyra bomullspinnar och en pennkniv som de alltid behövde när de campade.

Tyvärr hade Lili och Chris inga egna barn så de levde från dag till dag.

I väskan som var så full av olika saker, hade Lili också en liten ficka för hennes portmonnä där hon placerade mynt och sedlar.

En dag, när de var långt hemifrån, blev Lili riktig sjuk och hon var tvungen att från och med då vara sängliggandes mest hela tiden. I själva verket blev hela världen sjuk tillsammans med Lili och folk kunde inte längre besöka varandra eller sjunga tillsammans ackompanjerat av en gitarr kring en lägereld. Istället skickade de brev och vykort till Lili där de berättade om sina liv och de äventyr de hade varit på. Chris läste all korrespondens högt för Lili medan hon låg i sängen och visade henne varifrån i världen kortet eller brevet hade kommit ifrån på kartan han hade plockat ut ur sin ryggsäck. Det viktigaste var att ingen utav dem någonsin förlorade sitt sinne för humor, även för en sekund. Trots hon var ständigt sängliggande, brukade Lili alltid pyssla med något. Hon fixade alla förlängningssladdar och sydde på sin symaskin. När hennes krafter svikit henne beslutade hon sig för att spendera alla pengar hon samlat i sin portmonnä för att köpa ett stort stycke land. Hon lyckades köpa en tomt på internet men hon kunde aldrig besöka den eftersom hon blev svagare och svagare. För att tänka på andra saker än sin sjukdom började hon och Chris planera hur de skulle använda tomten och vad de skulle bygga på den. De kom till och med på ett fint namn på den – LILISFÄLT. Tråkigt nog fick Lili aldrig se sin tomt.

Men Chris tog sin karta och reste omedelbart, precis som han var van vid att göra med Lili. Men den här gången var det på egen hand. Han åkte till LILISFÄLT. Han begravde sin frus älskade väska under en stor sten omgärdad av tre tårpilar. Han kom också ihåg exakt hur många olika saker Lili brukade bära omkring på i sin väska. Han memoriserade dem i speciell sekvens som utgjorde några koordinater på en karta i grader, minuter och sekunder: 51*07'47”N i 19*33'41”E.

Lilis och Chris vänner planterade blommor och träd runt stenen där Lilis väska var nedgrävd. En vacker sagolik lund av träd växte upp runt stenen. Frukten från träden användes för att göra utsökta puddingar, sylter, viner och likörer. En speciell plats i lunden började användas för lägereldar så att folk kunde sitta och sjunga och spela gitarr där, precis som Lili brukade göra.

Än idag brukar vänner besöka stället och medan de sitter runt lägerelden ser de ofta Chris flygplan vifta med vingarna då han flyger förbi, som ett tecken på att han inte glömt Lili.

Åren går och världen förändras alltjämt. Träden växer sig större och större och gungorna hänger högre och högre från grenarna. Varje barn som genom något mirakel befinner sig i lunden jämte stenen skulle säkerligen tänka på något de skulle vilja sätta i Lilis väska som ligger nedgrävd under deras fötter. Någon sån där sak som hade varit användbar för dom i en svår och oväntad situation. Och du då? Vad hade du lagt i väskan?



Författare, Elzbieta och Krzysztof Kusz Översättning, Rikard Jozwiak